bokklassiker

Tog ganska lång tid men nu är ännu en ny recension här!

Bokens handling: 
Elizabeth Bennet är den näst äldsta dottern i en familj som är av hög mellanklass i sekelskiftet mellan 1700 och 1800-talet. En dag så träffar hon en väldigt fin och förnäm herre vars like hon alrig sett. Han är av ädel börd, framgångsrik, förmögen och väldigt stilig. Med andra ord, den perfekta maken. Hans namn är Mr. Darcy. Elizabeth dras naturligtvis till honom men märker snart att han är väldigt högfärdig och stolt. Dessutom verkar han emot Elizabeths äldre syster, Jane, som vill gifta sig med en vän till mr Darcy. Elizabeth träffar bara fler och fler som motsätter sig mr Darcy, bland annat en officer som har vuxit upp med mr Darcy, vid namn mr Wickham. Av honom får Elizabeth höra de mest förfärliga saker om mr Darcy. Vid det här laget så har Elizabeth bestämt sig, hon tänker absolut ogilla mr Darcy för resten av sitt liv. Snart får hon dock se en ny sida av honom, en mycket vänligare och mer sympatisk sida. Hur ska Elizabeth nu göra?

Vad jag tycker om boken:
Det är en bok från en mycket speciell epok från litteraturhistorien sett. Stolthet och fördom är skriven nästan helt utan platsbeskrivningar eller mycket till handling. Nästan hela boken är bara dialog. Det är väldigt mycket namn och i början blir man nästan överväldigad. "Vem är släkt till vem? Vad var det här för person?"och så vidare. Efter ca 50 sidor så börjar man dock minnas vilka alla är och kunna hålla dem i sär. Då blir boken mycket mindre förvirrande. Boken är som sagt från en väldigt speciell tid, och det märks. Äktenskapet är allt, man ska gifta sig med folk av ädel börd. De ska tjäna mycket och se bra ut. Ett citat i boken tycker jag sticker ut väldigt mycket, bara för att ge er känslan om synen på äktenskap. Elizabeths äldre syster Jane säger till henne, "Gift dig för guds skull inte för kärlek". I våra dagar är det här väldigt underligt och nästan humoristiskt, är inte detta nästan enda anledningen till att gifta sig? Det är väldigt viktig att vara fin i sättet och väldigt artig.

Allt detta gör att jag har svårt att riktigt fastna för denna bok förrän de sista 100 sidorna, då det faktiskt tar fart. Enligt mig så är detta en bok som är alldeles för svår att sätta sig in i, man måste verkligen ge den ett försök innan man kan njuta av den.

Vem jag rekommenderar boken till:
Du som söker en romantisk bok och vill ha något att bita i. Stolthet och fördom är absolut krånglig att läsa, det är ett ganska ålderdomligt språk och man måste vara koncentrerad hela tiden så man inte missar någon liten vink i någon kommentar. Det kan ändra hela boken. Annars är den väldigt välskriven och det är mycket vackra uttryck i Stolthet och fördom. Om du sett filmen tror jag inte att du blir besviken av boken. ¨

Ännu en Hemingway!

Bokens handling:
Och solen har sin gång är en bok som handlar om den "förlorade generationen" just efter första världskriget. Huvudpersonen är en författare, Jake Barnes som försöker hitta sin mening i tillvaron. Han och hans vänner är rotlösa och driver omkring i Europa, bara tar dagarna som de kommer. Vi får i början träffa Jake i Paris där han skriver som frilansare. Några vänner till honom från New York och England kommer dit och man blir introducerad till Lady Ashley, eller som Jake kallar henne, Brett. Deras relation är ytterst komplicerad boken igenom. Man märker på hur de talar till varandra att de har haft ett kärleksförhållande förut men nu ska Brett gifta sig med en skotte vid namn Michael. Jake är inte arg för det men han känner fortfarande för Brett.

Jakes och hans vänners planer är att först åka och fiska i norra Spanien för att sedan åka vidare till den stora fiestan i Pamplona för att se tjurfäktningarna. Under tiden så träffar Jake en massa olika människor från olika delar av världen. Den otroligt trevliga engelsmannen Harris; den unge, talangfulle tjurfäktaren från Gibraltar; Hotellägaren Montoya. Boken är baserad på scener ur Ernests liv men ska inte läsas som en självbiografi.

Vad jag tycker om boken:
Det är en Hemingway-bok, hur kan man inte tycka om den undrar jag. Nej men, jag gillar Ernests författarstil otroligt mycket. Han har en teknik där han lämnar väldigt mycket eftertanke till läsaren själv, precis som i Den gamle och havet (som jag har recenserat nedan). Denna är dock ingen novell men det gör ingenting, den här boken läser sig själv. Jag gillar verkligen hur han i ytterst korta ordalag beskriver hur Europa såg ut på den tiden. Det finns många intressanta karaktärer i boken som har väldigt intressanta dialoger.

Vem jag rekommenderar boken till:
Det är samma personer som jag rekommenderar Den gamle och havet till. Emellertid så är denna bok lite längre (250 sidor) men väldigt lättläst. Om du söker en lättläst, bra bok med mycket dialoger så är denna bok precis rätt för dig!

En tid för hjältar - Lars Widing - 1974

Boken finns inte med på min boklista men jag fick den i julklapp och jag har läst ut den nu så vill väldigt gärna skriva om den. En tid för hjältar är första boken i en serie på fyra, jag kommer inte att recensera de efterföljande böckerna utan jag läser hellre andra böcker för att få med fler genrer.

Boken handlar om slutet av Sveriges storhetstid i början på 1700-talet, under Karl XIIs styre. Vi får följa de svenska karolinernas framfart i Europa när man genom krig försöker ta över större och större områden. Vid denna tid så hade Sverige hela Finland, stora delar av den baltiska remsan och lite andra områden. Huvudpersonen, Erich Johannes Pilfeldt är löjtnant i den svenska armén. Allt eftersom tiden går så blir Pilfeldt mer och mer cyniskt inställd till kriget, han ser inte varför man skulle vilja slå ner den ryska armén eftersom att det krävs gigantiska uppoffringar får Sveriges sida. Även om Sveriges soldater är bättre utbildade så kommer ryssarnas stora antal att vinna i längden. Vi får en inblick i hur krig utkämpades vid den tiden men också hur soldaterna tänkte. Karl XII hade väldigt höga tankar om Sveriges karoliner och Sveriges framtid. I och med det ser han inte när det är dags att dra sig tillbaka och slå till reträtt, till slut så börjar till och med hans egna soldater tvivla på hans ledarskap. Att ens tvivla på kungen, Guds redskap på jorden, kunde leda till väldigt allvarliga straff, så man vet att det är illa ställt när gemene man börjar vänta sig emot Karl XII.

Vi får även följa ett antal personers liv hemma i Sverige. Fattigdomen breder ut sig, svältår följer på svältår, skatterna blir högre. Ingenting ser ljust ut. Allra helst vill den stora massan bara att dera kära makar, fädrer och söner ska komma hem ifrån kriget och att kung Karl ska vara nöjd någon gång. Missämjan blir större och större. Bönderna står utan drängar eftersom att varje stridsduglig karl skickats till kriget. Gemene man märker att kriget stjälper mer än det hjälper.

Boken kulminerar i slaget om Poltava som är ett väldigt ökänt krig i Sveriges historia, det sista stora slaget under Sveriges storhetstid.

Vad jag tycker om boken:
Även om boken inte är den allra bästa i handlingen, den är ganska diffus och det är många personer som man måste hålla reda på, är ändå boken bra. Vad den förlorar i handling vinner den i historia kan man säga. Det är väldigt intressant att följa soldater på marsch och höra vilka åsikter som gällde i Sverige då. Till exempel så var att äta hästkött det vidrigaste en svensk någonsin kunde tänka sig, det var nästan så att de hellre svalt ihjäl. Jag har inte kunnat luska fram om han på något sätt bygger karaktärer från verkliga personer men jag får en känsla av att allting i boken är ganska historiskt korrekt. Boken är inte så väldigt gripande så att du bara "måste läsa vidare" men den är ytterst intressant.

För att läsa den här boken så måste du ha ett någorlunda historiskt intresse. Om du är intresserad av Sveriges historia så är detta absolut boken för dig. Den handlar om tiden när Sverige var som absolut störst från ett mer personligt perspektiv än vad som bara står i historieböcker. Du behöver dock ingen förkunskap för att ändå finna denna bok njutbar. Det är ett lite ålderdomligt språk i boken så om du är ute efter lättlästa böcker får du nog leta vidare, det här inte boken för dig. Om du vill läsa en bra bok och samtidigt få en historialektion, läs En tid för hjältar.

1. Stolthet och fördom 
   Austen, Jane

2. Den allvarsamma leken 
   Söderberg, Hjalmar 

3. Vredens druvor 
   Steinbeck, John 

4. Glaskupan 
   Plath, Sylvia 

5. Dorian Grays porträtt 
   Wilde, Oscar 

6. Anna Karenina 
   Tolstoj, Leo 

7. Och solen har sin gång 
   Hemingway, Ernest 

8. Bröderna Karamazov 
   Dostojevski, Fjodor

9. Det ondas blommor 
   Baudelaire, Charles 

10. Döda själar 
    Gogol, Nikolaj 
         
11. De dömdas ö 
    Dagerman, Stig 

Läser dock inte böckerna i den ordningen.

Bokens handling:
En gammal fiskare vid namn Santiago har en väldig otur, han har inte fått fisk på många månader. Det är dock ingenting som han rörs i ryggen av, det är klart att fiskelyckan vänder snart, det är bara att fortsätta fiska. Så åker Santiago ut tidigt i gryningen före alla andra fiskare. All hans tålmodighet skulle nu löna sig. Han har napp, och inte vilket napp som helst. Det är den största svärdfisken som Santiago någonsin sett i sitt långa fiskarliv. Kampen mot fisken pågår i flera dagar och under tiden så får vi höra hur den gamle fiskaren tänker. Han är en riktigt filosof, Santiago.

Vad jag tycker om boken:
Det är en väldigt bra bok, eller man kanske ska säga novell, den är väldigt kort (dryga 75 sidor). Den är dock mästerligt berättad. Ernest Hemingway har en skrivteknik som lämnar väldigt mycket upp till läsaren. Det är en väldigt bra historia om man bara läser den rätt upp och ner men blir kanske ännu bättre om man skänker boken några minuters eftertanke. Den är som sagt otroligt bra och jag kommer definitivt att läsa den fler gånger.

Det är väldigt tråkigt att skriva så här men jag måste. Jag rekommenderar den här boken till alla. Den är så otroligt välskriven och underhållande. Även om du bara läser deckare så bör du läsa denna bok, den är ju så otroligt kort! Jag tror att om du är sugen på att läsa Hemingway så är detta en bra början. Om du inte gillar att läsa överhuvudtaget men känner att du vill ta tag i det så är detta också en startpunkt. Väldigt lättläst men otroligt djup.

Glaskupan är en bok som varierar väldigt mycket i sinnesstämning. När vi får träffa huvudpersonen, Esther, först så är hon i New York City på en månads praktisering hos en stor modetidning. Det är hon och några andra flickor som har fått stipendier dit så allting är gratis, de lever livet. Dyra middagar, biobesök och framförallt får de förstå hur modevärlden fungerar. Esther är inte alls rik utan tog sig in till sin praktikplats genom att skriva väldigt bra texter. Det blir dock snabbt klart att den här boken inte handlar om mode alls. Den handlar om Esther.

Esther är en väldigt introvert flicka som spenderar mycket av sin tid på olika funderingar. Ska hon gifta sig? Ska hon jobba med stenografi som hennes mamma tycker? Esther verkar dock främst bara vilja ligga i gräset i Central Park och bara njuta av det goda livet, vara helt stressfri för ett tag. Så långt i boken är allting frid och fröjd, livet ser väldigt ljust ut. Men allt gott kommer till ett slut och så gör även Esthers månad i New York.

När månaden är slut så åker hon tillbaka till Boston, hennes hemstad. Väl i Boston så mottager hon ett rejektionsbrev som säger att hon inte tog sig in på skrivarkusen som hon hade sökt på ett college. Här kommer vändningen i boken. Esther blir gradvis allt mer deprimerad och försöker till och med ta sitt eget liv. Det här är den stora handlingen i boken. Boken har fått sin titel för att Esther upplever att det är en glaskupa som hänger ovanför hennes huvud, hon kan se ut men inte kommunicera med omvärlden.

Jag gillade den här boken. Den var väldigt lättläst och inte lång alls (runt 200 sidor) men ändå så får man sig en riktig tankeställare när man läser boken. Sylvia Plath tog sitt liv just efter boken först publicerades så boken är väldigt tragisk. Tragisk för att man vet att det egentligen var en självbiografi. Sylvia kämpade, precis som Esther emot depression och mental ohälsa. Det är nog det som får boken att kännas så levande. När jag lade ner boken så kände jag att jag hade läst en väldigt bra bok men samtidigt kände jag ett visst obehag för att den var så bra skriven.

Jag skulle rekommendera boken till någon som letar efter lättlästa böcker men samtidigt måste man vara beredd på att det inte är någon barnsaga. Det är en väldigt jobbig bok rent mentalt. Om du känner att du inte orkar med det ska du inte läsa Glaskupan. För den som letar efter en lite djupare bok och en riktig tankeställare så är det här den perfekta boken för dig.

Jag har valt som projektarbete att försöka få ungdomar att se läsningen mer som ett nöje än vad det är idag. Det är också en önskan att man ska läsa mer klassiska böcker när man läser. Det finns ju en anledning till att de just är klassiker, de är väldigt bra böcker. I mina inlägg så ska jag förklara bokens handling och säga vem som jag rekommenderar boken till.

Jag vill alltså gärna höra era åsikter så om ni skulle vilja lämna en kommentar så vore det väldigt vänligt. Detta kommer underlätta i min rapportskrivning tidigare. Det jag önskar i en kommentar är respons på mitt inlägg, vad ni tycker om boken och gärna böcker jag kan läsa i framtiden.

Adam Alenius